Leta i den här bloggen

torsdag 13 oktober 2011

Lammkålpudding


Den här kålpuddingen gjorde jag i måndags. Den blev helt fantastiskt god. Jag har utgått från Leif Mannerströms som är en av mina husgurus. Jag bytte bland annat ut blandfärsen till Lammfärs och la till lite kryddor men drog ifrån lite annat. Den är lite pillig men den är verkligen värd besväret!!!


Ingredienser:

800 g Lammfärs
1 vitkålshuvud
1 gul lök
2 hackade vitlöksklyftor
smör till stekning
1 kokt kall potatis eller motsvarande mängd mos
2 dl mjölk
1 dl ströbröd
2 ägg
1 msk finhackad färsk rosmarin
6 msk Kikkomansoya
2 msk sirap
2 msk konc. kalvfond
2 msk smält smör
salt och peppar
Gör så här:
Skär ut stocken ur kålhuvudet och förväll det i lättsaltat vatten 15 min. Ta upp kålhuvudet med en hålslev och lossa försiktigt fina blad. Skär bort den hårda mitt­nerven på varje blad och lägg dem åt sidan så länge.
Sätt ugnen på 200°. Skala och finhacka löken och vitlöken, finhacka kålres­terna och fräs allt i lite smör. Mosa potatisen med en gaffel. Blanda mjölk, rosmarin och ströbröd med potatismoset och den frästa lök- och kålblandningen. Låt stå och svälla ca 10 min. Blanda smeten med köttfärsen, äggen, sojan, sirapen och kalvfonden. Salta och peppra. Rör om hastigt till en lös smet. Provstek ev. en liten klick för att smaka av kryddningen.
Bryn kålbladen hastigt i lite smör. Smörj en form med löstag­bar kant väl (det går bra med en ugnssäker form också men det blir snyggare med en med löstagbar kant), varva kålblad och färs. Börja och avsluta med ett la­ger kålblad. Pensla med smör, peppra samt pudra över en nypa salt.
Grädda i mitten av ugnen 40 -45 min. Sätt gärna en plåt under om det skulle läcka ut lite buljong ur formen. Låt puddingen sätta sig några min. innan du tar loss kanten. Flytta försiktigt över den på ett varmt fat. Slå lite av den heta skyn runt om. Servera genast med kokt potatis, resten av skyn i en såssnipa, pressgurka och rårörda lingon.


Dagens tips ur Husmodern (1884) Harar


På harar ska man alltid efterse skottsåret, för att vara viss på att de ej äro ihjälslagna eller sjelfdöda, ty blott köttet af skjutna harar smakar gott. Unga harar äro bättre än gamla och igenkännas derpå, att när man drager ut öronen, huden mellan dem drager sig i veck; på gamla harar är huden fastväxt vid hufvudet.