Leta i den här bloggen

måndag 17 oktober 2011

FIKONBRÖD 4 bröd


Det här är familjens favoritbröd just nu. Det är får en underbar smak av fikon, russin och surdeg.


Dag 1
75 g russin
100 g fikon
vatten så det täcker gott och väl

Mata surdegsgrund: (för att göra surdegsgrund, se tidigare blogg inlägg)
Ta 100 g rågsurdegsgrund  (släng bort resten)
180 g ekologiskt grovt rågmjöl
300 g kallt vatten
Plasta bunken och ställ på ett varmt ställe t.ex. ovan på kylskåpet.

Dag 2
450 g rågsurdeg
den mixade frukten
900 g vatten (inklusive det vatten som frukten legat i)
25 g jäst (man behöver inte använda jäst men det garanterar ett lyckat bak. Man behöver inte lösa upp jästen. Det går bra att bara smula ner den från början.)
1350 g vetemjöl med hög proteinhalt
275 g grovt rågmjöl
40 g ljus sirap
45 g havssalt

Gör så här:
Dag 1
Blötlägg russinen och fikon, gärna över natten.

Mata  surdegsgrunden

Dag 2
Häll av vattnet från frukten och spara det till degvätskan. Mixa frukten till en ganska slät massa. Blanda frukt och surdegen med övriga ingredienser i steg 2 utom saltet.
Arbeta degen i hus­hållsmaskin i 10 minuter, eller för hand minst dubbelt så länge.
Tillsätt saltet. Arbeta degen i ytterligare 5 minuter. Degen skall vara ganska kladdig, så öka inte mjölmängden.
Låt degen vila i bunken i 30 minuter.
Forma degen till fyra bröd och lägg dem i mjölade jäskorgar. Det gå att använda vilka korgar som helst som jäskorg. Man kan lägga en linnehandduk i botten på en korg eller bunke och mjöla den. Låt jäsa i kylen över natten.

Sätt ugnen på 250 grader och ställ in en tom plåt på nedersta falsen.
Stjälp upp bröden med solrosfröna uppåt på plåt täckt med bakplåtspapper eller på hålplåt. Ställ in plåten i ugnen och häll genast en kopp kallt vatten på den förvärmda plåten längst ned. Stäng ugnsluckan och sänk temperaturen till 200 grader. Släpp ut ånga efter 20 minuter.
Grädda bröden i ca 35 minuter eller tills brödens innertemperatur är ca 98 grader.
Låt bröden svalna på galler.

Dagens tips ur Husmodern (1884) Simning



Jag har hört talas om mödrar, som, af ängslig omsorg för sina barn, ej tillåta dem lära simma, under det andra helt frankt förklara att “pojkar och hundvalpar behöfver man blott kasta i sjön, så simma de genast“. Jag tillstår att jag föredrager den senare åsigten. De flesta gossar på landet lära sig sjelfva att simma, först med en vassknippa eller en åra under armarne, och sedan, snart nog, utan denna hjelp.